I färdigblandat bruk kan bara lite cellulosaeter förbättra prestandan hos våtbruk avsevärt. Det kan ses att cellulosaeter är en viktig tillsats som påverkar murbrukets konstruktionsprestanda. Att välja cellulosaetrar av olika varianter, olika viskositeter, olika partikelstorlekar, olika viskositetsgrader och tillsatta mängder har också olika effekter på att förbättra prestanda hos torrbruk. För närvarande har många mur- och putsbruk dåliga vattenhållande egenskaper. Vattenuppslamningen kommer att separera efter att ha lämnat den ensam i några minuter. Därför är det mycket viktigt att tillsätta cellulosaeter till cementbruk. Låt oss ta en detaljerad titt på funktionerna hos cellulosaeter i cementbruk!
1.Cellulosaeter-vattenretention
Vattenretention är en viktig egenskap hos cellulosaeter, och det är också en egenskap som många inhemska torrblandningsbrukstillverkare, särskilt de i den södra regionen med högre temperaturer, uppmärksammar. Vid tillverkning av byggmaterial, särskilt torrblandad murbruk, spelar cellulosaeter en oersättlig roll, särskilt vid tillverkning av specialbruk (modifierad murbruk), är det en oumbärlig och viktig komponent.
Viskositeten, doseringen, omgivningstemperaturen och molekylstrukturen hos cellulosaeter har stor inverkan på dess vattenretentionsprestanda. Under samma förhållanden gäller att ju högre viskositet cellulosaeter är, desto bättre blir vattenretentionen; Ju högre dos, desto bättre vätskeansamling. Vanligtvis kan en liten mängd cellulosaeter avsevärt förbättra murbrukets vattenretentionshastighet. När dosen når en viss nivå saktar trenden med ökande vattenretentionshastighet ner; vattenretentionen av cellulosaeter minskar vanligtvis med ökningen av omgivningstemperaturen, men vissa modifierade cellulosaetrar har också god vattenretention under höga temperaturförhållanden; cellulosaetrar med lägre substitutionsgrad har bättre vattenretentionsprestanda.
Hydroxylgrupperna på cellulosaetermolekylerna och syreatomerna på eterbindningarna kommer att bilda vätebindningar med vattenmolekyler, vilket förvandlar fritt vatten till bundet vatten, vilket spelar en bra roll i vattenretention; den ömsesidiga diffusionen mellan vattenmolekyler och cellulosaetermolekylkedjor tillåter vattenmolekyler att komma in i det inre av cellulosaetermakromolekylkedjan och utsättas för starka begränsningar, vilket bildar fritt vatten och intrasslat vatten, varigenom cementuppslamningens vattenretention förbättras; cellulosaeter förbättrar de reologiska egenskaperna, den porösa nätverksstrukturen och det osmotiska trycket hos färsk cementuppslamning, eller så hindrar cellulosaeterns filmbildande egenskaper diffusionen av vatten.
2.Cellulosaeter-förtjockning och tixotropi
Cellulosaeter ger våtbruket utmärkt viskositet, vilket avsevärt kan öka bindningsförmågan mellan våtbruket och basskiktet och förbättra murbrukets anti-sagprestanda. Det används ofta i putsbruk, kakellimningsbruk och ytterväggarisoleringssystem. Förtjockningseffekten av cellulosaeter kan också öka spridningsbeständigheten och homogeniteten hos färska material, förhindra materialdelaminering, segregation och blödning och kan användas i fiberbetong, undervattensbetong och självkomprimerande betong.
Den förtjockande effekten av cellulosaeter på cementbaserade material kommer från viskositeten hos cellulosaeterlösningen. Under samma förhållanden gäller att ju högre viskositeten hos cellulosaetern är, desto bättre är viskositeten hos det modifierade cementbaserade materialet. Men om viskositeten är för hög kommer det att påverka materialets flytbarhet och funktionsduglighet (som att fastna på gipskniven). Självutjämnande bruk och självkompakterande betong som kräver hög flytbarhet kräver en låg viskositet av cellulosaeter. Dessutom ökar den förtjockande effekten av cellulosaetrar vattenbehovet hos cementbaserade material och ökar murbruksutbytet.
Vattenlösning av cellulosaeter med hög viskositet har hög tixotropi, vilket också är en viktig egenskap hos cellulosaeter. Vattenhaltiga lösningar av metylcellulosa har i allmänhet pseudoplastiska, icke-tixotropa flytningsegenskaper under sin geltemperatur, men uppvisar Newtonska flytningsegenskaper vid låga skjuvhastigheter. Pseudoplasticiteten ökar med ökningen i molekylvikt eller koncentration av cellulosaeter, oavsett typen och graden av substitution av substituenten. Därför kommer cellulosaetrar av samma viskositetsgrad, oavsett om det är MC, HPMC eller HEMC, alltid att uppvisa samma reologiska egenskaper så länge som koncentrationen och temperaturen hålls konstant. När temperaturen höjs bildas en strukturell gel och högt tixotropt flöde uppstår.
Höga koncentrationer och lågviskösa cellulosaetrar uppvisar tixotropi även under geltemperaturen. Denna egenskap är till stor nytta för att justera byggbrukets utjämnings- och sänkningsegenskaper under byggandet. Det bör noteras här att ju högre viskositet cellulosaetern har, desto bättre blir vattenretentionen, men ju högre viskositet desto högre är cellulosaeterns relativa molekylvikt och dess löslighet minskar i enlighet därmed, vilket har en negativ inverkan på murbrukets koncentration och konstruktionsprestanda.
3.Cellulosater-luft medbringande effekt
Cellulosaeter har en betydande luftindragande effekt på färska cementbaserade material. Cellulosaeter har både hydrofila grupper (hydroxylgrupper, etergrupper) och hydrofoba grupper (metylgrupper, glukosringar). Det är ett ytaktivt ämne med ytaktivitet och har därmed en luftindragande effekt. Den luftindragande effekten av cellulosaeter kommer att ge en "kula" effekt, som kan förbättra arbetsprestandan för nyblandade material, såsom att öka plasticiteten och jämnheten hos murbruk under drift, vilket är fördelaktigt för beläggning av murbruk; det kommer också att öka produktionen av murbruk och minska produktionskostnaden för murbruk; men det kommer att öka porositeten hos härdade material och minska deras mekaniska egenskaper såsom styrka och elasticitetsmodul.
Som ytaktivt ämne har cellulosaeter även en vätande eller smörjande effekt på cementpartiklar, vilket tillsammans med sin luftindragande effekt ökar flytbarheten hos cementbaserade material, men dess förtjockande effekt kommer att minska fluiditeten. Effekten av cellulosaeter på cementbaserade materials flytbarhet är en kombination av mjuknings- och förtjockningseffekter. Generellt sett, när cellulosaeterdoseringen är mycket låg, manifesterar den sig huvudsakligen som mjukgörande eller vattenreducerande effekt; när dosen är hög ökar cellulosaeterns förtjockningseffekt snabbt och dess luftindragande effekt tenderar att mättas, så det visar sig som förtjockningseffekt eller ökat vattenbehov.
4.Cellulosaterhämmande effekt
Cellulosaeter kommer att förlänga härdningstiden för cementpasta eller murbruk och fördröja cementhydratiseringsdynamiken, vilket är fördelaktigt för att öka driftstiden för det nya blandningsmaterialet och förbättra den tidsberoende förlusten av murbrukets konsistens och betongnedgång, men det kan också försena byggprocessen.
Posttid: 2024-09-24