I färdigblandat murbruk kan bara en liten mängd cellulosaeter förbättra våtmurbrukets prestanda avsevärt. Det framgår att cellulosaeter är ett viktigt tillsatsmedel som påverkar murbrukets konstruktionsprestanda. Att välja cellulosaetrar av olika sorter, olika viskositeter, olika partikelstorlekar, olika viskositetsgrader och tillsatta mängder har också olika effekter på att förbättra torrmurbrukets prestanda. För närvarande har många mur- och putsmurbruk dåliga vattenretentionsegenskaper. Vattenslammet kommer att separera efter att ha låtit det stå i några minuter. Därför är det mycket viktigt att tillsätta cellulosaeter till cementmurbruk. Låt oss ta en närmare titt på cellulosaeterns funktioner i cementmurbruk!
1.Cellulosaeter-vattenretention
Vattenretention är en viktig egenskap hos cellulosaeter, och det är också en egenskap som många inhemska tillverkare av torrbruk, särskilt de i den södra regionen med högre temperaturer, uppmärksammar. Vid produktion av byggmaterial, särskilt torrbruk, spelar cellulosaeter en oersättlig roll, särskilt vid produktion av specialbruk (modifierat bruk), det är en oumbärlig och viktig komponent.
Viskositeten, doseringen, omgivningstemperaturen och den molekylära strukturen hos cellulosaeter har stor inverkan på dess vattenretentionsförmåga. Under samma förhållanden gäller att ju högre viskositet cellulosaetern har, desto bättre vattenretention; ju högre dosering, desto bättre vattenretention. Vanligtvis kan en liten mängd cellulosaeter avsevärt förbättra vattenretentionsförmågan hos murbruk. När doseringen når en viss nivå avtar trenden med ökande vattenretentionsförmåga; cellulosaeterns vattenretention minskar vanligtvis med ökande omgivningstemperatur, men vissa modifierade cellulosaetrar har också god vattenretention under höga temperaturförhållanden; cellulosaetrar med lägre substitutionsgrad har bättre vattenretentionsförmåga.
Hydroxylgrupperna på cellulosaetermolekylerna och syreatomerna på eterbindningarna bildar vätebindningar med vattenmolekyler, vilket omvandlar fritt vatten till bundet vatten och spelar därmed en god roll i vattenretentionen. Den ömsesidiga diffusionen mellan vattenmolekyler och cellulosaetermolekylkedjorna gör att vattenmolekyler kan tränga in i cellulosaeterns makromolekylära kedja och utsättas för starka begränsningar, vilket bildar fritt vatten och intrasslat vatten, vilket förbättrar vattenretentionen hos cementslam. Cellulosaeter förbättrar de reologiska egenskaperna, den porösa nätverksstrukturen och det osmotiska trycket hos färsk cementslam, eller så hindrar cellulosaeterns filmbildande egenskaper vattendiffusionen.
2.Cellulosaeterförtjockning och tixotropi
Cellulosaeter ger det våta bruket utmärkt viskositet, vilket avsevärt kan öka bindningsförmågan mellan det våta bruket och basskiktet, och förbättra brukets anti-sag-prestanda. Det används ofta i putsbruk, kakelfogbruk och isoleringssystem för ytterväggar. Cellulosaeterns förtjockande effekt kan också öka dispersionsmotståndet och homogeniteten hos färska material, förhindra materialdelaminering, segregering och blödning, och kan användas i fiberbetong, undervattensbetong och självkompakterande betong.
Cellulosaeterns förtjockningseffekt på cementbaserade material kommer från viskositeten hos cellulosaeterlösningen. Under samma förhållanden, ju högre viskositeten hos cellulosaetern är, desto bättre är viskositeten hos det modifierade cementbaserade materialet. Men om viskositeten är för hög kommer det att påverka materialets flytbarhet och funktion (t.ex. fastna på gipskniven). Självutjämnande murbruk och självkompakterande betong som kräver hög flytbarhet kräver cellulosaeter med låg viskositet. Dessutom ökar cellulosaeterns förtjockningseffekt vattenbehovet hos cementbaserade material och ökar murbruksutbytet.
Vattenlösningar av cellulosaeter med hög viskositet har hög tixotropi, vilket också är en viktig egenskap hos cellulosaeter. Vattenlösningar av metylcellulosa har generellt pseudoplastiska, icke-tixotropa flytegenskaper under sin geltemperatur, men uppvisar newtonska flytegenskaper vid låga skjuvhastigheter. Pseudoplasticiteten ökar med ökningen av molekylvikt eller koncentration av cellulosaeter, oavsett typ och grad av substitution av substituenten. Därför kommer cellulosaetrar med samma viskositetsgrad, oavsett om det är MC, HPMC eller HEMC, alltid att uppvisa samma reologiska egenskaper så länge koncentrationen och temperaturen hålls konstant. När temperaturen ökas bildas en strukturell gel och ett högt tixotropiskt flyt uppstår.
Cellulosaetrar med hög koncentration och låg viskositet uppvisar tixotropi även under geltemperaturen. Denna egenskap är till stor fördel för att justera utjämnings- och sjunkningsegenskaperna hos byggnadsmurbruk under konstruktion. Det bör noteras här att ju högre viskositet cellulosaetern har, desto bättre vattenretention, men ju högre viskositet, desto högre relativ molekylvikt hos cellulosaetern, och dess löslighet minskar i motsvarande grad, vilket har en negativ inverkan på murbrukskoncentrationen och konstruktionsprestanda.
3.Cellulosaeter-luft-medbringande effekt
Cellulosaeter har en betydande luftindragande effekt på färska cementbaserade material. Cellulosaeter har både hydrofila grupper (hydroxylgrupper, etergrupper) och hydrofoba grupper (metylgrupper, glukosringar). Det är ett ytaktivt ämne med ytaktivitet och har därmed en luftindragande effekt. Cellulosaeterns luftindragande effekt kommer att producera en "boll"-effekt, vilket kan förbättra arbetsprestanda hos nyblandade material, såsom att öka brukets plasticitet och jämnhet under drift, vilket är fördelaktigt för murbrukets beläggning; det kommer också att öka produktionen av murbruk och minska produktionskostnaden för murbruk; men det kommer att öka porositeten hos härdade material och minska deras mekaniska egenskaper såsom hållfasthet och elasticitetsmodul.
Som tensid har cellulosaeter även en vätande eller smörjande effekt på cementpartiklar, vilket tillsammans med dess luftindragande effekt ökar fluiditeten hos cementbaserade material, men dess förtjockande effekt minskar fluiditeten. Effekten av cellulosaeter på fluiditeten hos cementbaserade material är en kombination av plasticerings- och förtjockningseffekter. Generellt sett, när cellulosaeterdoseringen är mycket låg, manifesteras den huvudsakligen som en plasticerande eller vattenreducerande effekt; när doseringen är hög ökar cellulosaeterns förtjockningseffekt snabbt, och dess luftindragande effekt tenderar att mättas, så den manifesteras som en förtjockningseffekt eller ökat vattenbehov.
4.Cellulosaeterhämmande effekt
Cellulosaeter förlänger härdningstiden för cementpasta eller murbruk och fördröjer cementets hydreringsdynamik, vilket är fördelaktigt för att öka brukbarheten för det nya blandningsmaterialet och förbättra den tidsberoende förlusten av murbrukskonsistens och betongens sättningar, men det kan också fördröja byggprocessen.
Publiceringstid: 24 sep-2024