Viskositet är en viktig egenskapsparameter för cellulosaeter. Generellt sett gäller att ju högre viskositet, desto bättre är gipsbrukets vattenhållande effekt. Men ju högre viskositet, desto högre är cellulosaeterns molekylvikt, och cellulosaeterns löslighet minskar i motsvarande grad. Ju högre viskositet, desto tydligare är förtjockningseffekten, men den är inte proportionell. Ju högre viskositet, desto klibbigare blir det våta bruket, vilket i konstruktionen förbättrar prestandan som vidhäftningsskrapa och hög vidhäftning till underlaget. Men det är inte bra att öka den strukturella hållfastheten hos själva det våta bruket. Dessutom är det inte uppenbart att det våta brukets anti-sackningsprestanda är uppenbar under konstruktionen. Däremot visade en del modifierad metylcellulosa med låg till medelhög viskositet förbättringar i det våta brukets strukturella hållfasthet. Byggnadsväggsmaterial är mestadels porösa strukturer och har vattenabsorption. Och gipsmaterial som används för väggkonstruktioner, efter att ha tillfört vattenmodulering på väggen, absorberas lätt fukt av väggen, vilket gör att gipset saknar den fukt som krävs för hydrering. Detta orsakar svårigheter vid putskonstruktion och minskad bindningsstyrka, vilket leder till sprickor, ihåliga trummor, splittring och andra kvalitetsproblem. Att förbättra vattenretentionen hos gipsmaterial kan lösa problemet med konstruktionskvalitet och förbättra bindningskraften med väggen. Därför har vattenretentionsmedel blivit ett av de viktigaste tillsatserna i gipsmaterial.
För att underlätta konstruktionen används byggpulvermaterial som gips, självhäftande puts, fogputs och putsspackel, och gipsretarder tillsätts i produktionen för att förlänga byggtiden för gipspastan. Eftersom hydratiseringsprocessen för hemihydratgips begränsas genom att retarder tillsätts till gipsen, måste denna typ av gipspasta få sitta kvar på väggen i 1-2 timmar innan den härdar. De flesta väggar har vattenabsorberande egenskaper, särskilt nya lättviktsväggmaterial som tegelväggar, luftbetongväggar och perforerade värmeisoleringspaneler. Därför bör man vid vattenhållande behandling av gipsmassan undvika att en del av vattenmassan överförs till väggen. Detta gör att gipsmassan hårdnar vid vattenbrist och hydratiseringen inte är fullständig, vilket leder till att gipsen och väggens fog separeras och bildar skal. Tillsats av vattenhållande medel syftar till att hålla kvar fukten i gipsmassan, säkerställa gipsmassans hydratiseringsreaktion vid gränssnittet och därmed säkerställa bindningsstyrkan. Vanliga vattenhållande medel är cellulosaetrar, såsom metylcellulosa (MC), hypromellos (HPMC), hydroxietylmetylcellulosa (HEMC) etc. Dessutom kan polyvinylalkohol, natriumalginat, modifierad stärkelse, diatomit och sällsynta jordartsmetallpulver också användas för att förbättra vattenretentionen.
Publiceringstid: 26 juli 2023